Den Utvalde av Lois Lowry handlar om ett "perfekt" samhälle. Inga krig, inget hunger, perfekt. Där föds en pojke, Jonas, som vid 12 års ålder blir vald till minnesbevarare. Det betyder att man måste bära alla världens minnen. Desto mer tid Jonas tillbringar med Givaren, den nuvarande minnesbevararen, desto mer märker han att samhället är så långt från perfekt som det möjligen kan bli.
Enligt vår åsikt var boken bestämd och en aning tragisk. Det var tragiskt att de egentligen inte fick bestämma något i sitt liv. Inte vem de skulle träffa, vem de skulle gifta sig med, vad de skulle göra. De hade heller inga minnen, kunde inte se färger eller känna känslor (de tog ju till och med tabletter mot upphetsning).
Men, åt andra sidan, visste de inte att man kunde leva annorlunda än vad de gjorde. De visste inte att man kan flyga flygplan, se färger, känna snö eller solsken.
Jonas var ingen färgstark person, ingen egenskap som gjorde honom speciell - förutom hans yrke.
Givaren var i och för sig lite läskig i vissa delar. Han var redo för ändring, lite som en dynamit som bara väntar på att utlösas.
Det var ändå rätt så tråkigt att ingen kunde känna kärlek. Kärlek brukar man ju säga att det är meningen med livet. Om det inte finns kärlek, vad ska man då leva för?
Det där med att man inte fick bestämma för vad man ska bli liknar lite den där Gattaca-filmen. Där föddes man antingen till elitklass eller var man född naturlig väg. Om man var född naturlig väg så kan man nästan bara bli städare.
Rickard, Ella, Weronika och Michael
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar