Bokrecension Himlen börjar här

Jag har läst boken Himlen börjar här av Jandy Nelson.
Boken fångade mig direkt, det var precis som att när man öppnade boken grep den tag i en och vägrade släppa taget.

"Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey. Men när Bailey plötsligt dör förändras Lennies liv dramatiskt. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men vad gör man när man plötsligt drabbas av passionen?"

Boken var vacker, passionerad, poetisk och älskvärd. Det var den bästa boken jag någonsin läst och jag känner att jag hade kunnat läsa den om och om igen precis som huvudpersonen Lennie läser boken Svindlande höjder för säkert tjugonde gången.

Lennie hanterar sorgen efter sin förlorade syster genom att skriva små dikter eller konversationer som cirkulerar runt hennes känslor och runt Bailey. Dikterna kan finnas överallt, på en papperslapp, ett tuggummipapper, en trädgren, sen släpper hon taget om dem och låter dem försvinna iväg.

Jag har valt ut några av de dikter som börjar varje kapitel.

"Sorg är ett hus där stolarna har glömt hur de ska bära oss, speglarna hur de ska spegla oss, väggarna hur de ska omsluta oss. Sorg är ett hus som försvinner så fort någon knackar på dörren, eller någon ringer på. Ett hus som flyger i luften vid minsta vindpust, som begraver sig djupt i marken medan alla sover. Sorg är ett hus där ingen kan skydda dig, där den yngre systern kommer att bli äldre än den äldre och där dörrarna varken släpper in dig eller ut dig"
(på en lapp under en sten i mormors trädgård)

"Det var en gång två systrar som inte var rädda för mörkret, för mörkret var fyllt av den andres röst. Även när natten var djup och utan stjärnor gick de hem från floden och tävlade om vem som kunde vänta längst med att tända ficklampan. De var inte rädda, även i den svartaste natten kunde de lägga sig på rygg på stigen och titta upp i himlen tills stjärnorna kom tillbaka och när de gjorde det sträckte de ut sina små händer och rörde vid dem."
(på ett kuvert, instucket under ett bildäck på Main street.)

"Kommer du ihåg hur det var när vi kysstes? Allt ljus som strömmade igenom oss. Som en stråle från himlen. Hur ska ordet kärlek och ordet liv någonsin mera kunna passa i min mun?"
(på en papperslapp under det stora pilträdet hos Fontaines.)

"Jag är din. Mitt hjärta är ditt. Jag hör din själ i din musik."

boken får av mig en solklar 10/10 -jag är förälskad

/Sascha Andersson